Efter flera dagars ömkligheter med feber, yrsel och snuva tyckte jag att frisk luft och ljus var viktigt så jag gick ut för att handla mat till mig och Thomas och frö till fåglarna som satt och stirrade sorgligt hungrigt på oss genom rutan. Knappt ett par hundra meter hemifrån så gör jag världens mölla och landar på armbågen (gick med händerna i fickorna, min idiot). Halkade faktiskt inte utan det var en klassisk snubbelscen där jag fastnade i ett kartongsnöre med båda fötterna (idioten igen).
Snälla svärföräldrar hjälpte mig till sjukhuset där snälla sjuksköterskor plåstrade om mig och sade att det var helt normalt och inte farligt med millimeterdjupa skrubbsår på armbågen och försäkrade mig att det som buktade ut ur det gapande såret varken var underhudsfett eller vener.
Sedan dess har jag varit enarmad eftersom armbågen svällde upp till samma storlek som mina knän och gjorde varje rörelse hyfsat plågsam och väääldigt långsam.
Inte mycket har blivit gjort men idag är jag mycket bättre som ni märker. :)
Varje dag ett äventyr haha.
Lightnin' Hopkins ur högtalarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar